Den elektroniska sporten, esporten, växer i rasande takt och för Mahdi Wandi skulle det kunna vara framtidens yrke.
Han studerar nämligen på Arlandagymnaisets nya esportutbildning och se framför sig en proffskarriär inom Counter-Strike:Global Offensive.
– Det är mitt mål, jag har inga fler. Jag vill bara bli bäst, säger han till Aftonbladet Esport.

På Arlandagymnasiet i Märsta utanför Stockholm går eleverna dagligen förbi en rad porträtt på en vägg. ”Wall of Fame”, som väggen kallas, visar upp före detta elever som nått framgång och förmodat kändisskap senare i livet. Där hänger bland annat komikern Henrik Schyffert och Staffan Olsson, förbundskapten för svenska landslaget i handboll.

Gymnasieskolan erbjuder nämligen ett flertal utbildningar som är inriktade mot sporter som fotboll, innebandy eller hockey. Men på senare tid är det en helt annan satsning som skolan fått uppmärksamhet för. I början av året offentliggjorde de en ny utbildning med fokus på elektronisk sport, ”esport” och i augusti drog första lektionen igång.

Arlandagymnasiet har cirka tusen elever. På nedersta våningen i den stora byggnaden har esportarna fått ett alldeles eget klassrum. Där står ett gäng kraftfulla datorer och spelskärmar uppradade.
– Har ni formerat ett lag ännu? frågar rektor Andreas Eriksson som kikar in.
Eleverna ska tävla i Gymnasiecupen. De hoppas även kunna kvala till Esport-SM och spela final under esportens Mecka, Dreamhack i Jönköping. Biljetterna är redan bokade och nu måste de starta ett lag och träna hårt.

”Det är så himla kul”

Ett smattrande ekar i klassrummet. Det är två utav kamraterna som tävlar i vem som kan trycka på mellanslag flest gånger under en bestämd tid. Vid sidan av sitter Mahdi Wandi, 16. Tävlandet är vad Mahdi brinner för, men i hans fall handlar det om Counter-Strike: Global Offensive och inte knapptryck på ett tangentbord.
– Jag var på ett LAN och kände hur kul det var att spela, så då sökte jag in, säger Mahdi och förklarar vidare:
– Själva känslan, det är så jävla kul att bara sitta och lira. Det är så himla kul.

Framför sig ser Mahdi ett liv som professionell esportare, och kanske hoppas han kunna få sitt alldeles egna porträtt på kändisväggen på Arlandagymnasiet.
– Jag vill bli proffs, bäst i världen och krossa alla. Det är mitt mål, jag har inga fler. Jag vill bara bli bäst, säger han och fortsätter:
– Jag är villig att göra det, jag är målmedveten, tränar varje dag och försöker så bra jag kan. Jag frågar alltid efter tips, älskar att få kritik och är väldigt självkritisk också.

”Jag har blivit bättre”

Mahdi tycker utbildningen varit något segstartad, med bland annat möss och tangentbord som inte fanns på plats från dag ett. Men i det stora hela har upplevelsen varit upp till förväntningarna.

Den första uppgiften eleverna fick var att skriva en personligt rapport om vilka områden de vill utvecklas inom. Jonas ”Iceman” Dahl, elevernas coach och före detta CS-proffs, har sedan gått igenom rapporterna och kommit med feedback och tips för hur de ska nå sina mål.
– Jag har blivit bättre individuellt skulle jag säga. Det handlar mest om användning av flash-granater och sedan har jag börjat jobba med positionering, för det har jag problem med. Jag hade också en väldigt dålig ovana med att stå och byta vapen i dåliga moment, så jag har försökt jobba bort det.

”Bete dig som du gör allmänt”

Vägen till elitnivån kommer inte bara genom att spela så mycket som möjligt, åtminstone inte enligt Arlandagymnasiets kursplan. Varje vecka går nämligen ett utav passen till fysisk träning och varannan vecka spenderas fredagen med yoga eller mindfulness. Varje vecka spenderar eleverna åtta timmar på esporten, utspritt över fyra pass.

I utbildningen är också etik och attityd på internet ett viktigt moment. Det handlar om att motverka en otrevlig stämning och vara förebilder på nätet. För att nå dit har klassen bland annat spanat in Sveroks Code of Conduct, en gemensam värdegrund för esporten.
– Du ska bete dig som du gör allmänt. Om du träffar en främling på gatan så kan du inte gå fram och säga ”cyka blyat” eller något sånt där. Du gör inte det. Du går inte och svär åt någon på gatan bara för att den står där. Det är en självklarhet för mig, men jag vet inte om det är det för andra, säger Mahdi.

 ”Flera som kontaktat mig från grundskolan”

Tekniskt sett räknas esportutbildningen inte som en egen gymnasielinje, men bedrivs som vilken idrottskurs som helst. Eftersom esport formellt inte är en idrott klassifieras esport-lektionerna i stället som ett tillval. Rektor Andreas Eriksson har ibland hamnat i samtal om att försöka göra esporten till ett eget ämne, men det tror han inte är rätt väg att gå.
– Jag tycker vi ska ha det som andra idrotter, annars tror jag det blir kufiskt. Då blir det fortfarande att folk undrar ’vad är det här?. Nej, det här är som ishockey och så tror jag man måste ha det för att vinna över allmänheten, säger rektorn Andreas Eriksson.

En ändring kan vara på väg. Allt mer diskuteras nämligen esporten i riksdagen och nyligen ifrågasatte centerpolitikern Rickard Nordin varför den elektroniska sporten inte får samma förutsättningar som ”vanliga” sporter.

Vad har allmänheten tyckt då?
– Föräldrar till esportare har hört av sig och varit lite oroliga, ska vi verkligen premiera ett slags datorspelsberoende? Men när man talat om hur vi lagt upp det, att vi verkligen tänker på helheten kring spelandet – att man spelar inte när man är trött och det finns ingen anledning att spela sju timmar i sträck – då har det blivit ganska positivt tycker jag och nästan tvärtom, att det vill de också att sina barn ska in i.

För vissa har viljan att studera esport sporrat ungdomar till att ordna till bättre betyg, för att senare kunna söka till Gymnasiet i Märsta eller någon annan skola. Arlandagymnasiet är nämligen inte ensamma med sin satsning. Även Fria läroverket i Karlstad och Hagströmska gymnasiet i Falun har liknande utbildningar.
– Jag har haft flera som kontaktat mig från grundskolan. En mamma ringde för två veckor sedan och berättade att hennes son gick i sjuan och ville gå esportinriktningen. Sjuan liksom? Då kan jag direkt förklara att det är jättebra att han spelar, men det är framförallt betygen. Han behöver studera och ha en sund inställning till sina studier för att komma in. Och det blir en morot för dem att jobba upp sina betyg.

Skillnaden mellan att lattja och bli en Zlatan

Daniel Wernegren är pedagogiskt ansvarig för kurserna i esport och han tycker sig ibland möta en orättvis syn på esport i jämförelse med andra sporter. Han menar att folk lättare klankar ned på esporterns negativa aspekter än de nackdelar som finns inom exempelvis fotboll.
– När esporten kommer då ser man näthatet, man ser könsdimensionen och våld. Det är legitimt, det är på riktigt frågor som man ska titta på. Men då vill jag också att man ser det positiva, nämligen glöden, intresset och kunskapssökandet i relation till det här.

– Ungdomarna har det här som en hobby och det inspirerar dem till att delta i forum och diskussioner. De träffar nya vänner, får nya intressen, blir intresserade utav grafik, speldynamik och andra närliggande saker. Klassiskt sokratiskt lärande.

För Daniel och eleverna är inställningen att inte bara ”lattja med trasan”. På utbildningen ska eleverna få en seriös och professionell inställning till spelet – och framför allt klara av alla övriga ämnen som matematik.
– Tro det eller ej, de är helt inne på det.
– De var inne på det här tänket innan vi ens kläckte det, att försöka göra en proffsig satsning och ta ett helhetsgrepp på prestationer. Det har de redan tänkt på och en kommentar som fastnade i mitt huvud var: ’jag tycker egentligen inte det är så roligt med CS, utan jag tycker det är roligt att vinna’. Det är skillnaden skulle jag vilja säga mellan att lattja med trasan och bli en Zlatan.

På Arlandagymnasiets kändisvägg hänger några utav skolans mest framgångsrika elever. Om Mahdi eller någon klasskamrat någonsin kommer få sitt portsätt upphängt får framtiden avgöra.