Jag kan väldigt lite om bandy. Jag kan inte alla regler och skulle inte ens se många av de snygga tricksen spelarna gör. Men jag kan ändå titta på det och förstå vad det går ut på. Detsamma gäller många andra sporter. Anledningen till att jag ens vet vad många sporter går ut på är att jag blev introducerad till dem som barn och fick testa på många av dem på idrotten i skolan. När jag gick i grundskolan visste jag inte vad e-sport var.

Det pratas mycket om att tröskeln är högre för att förstå och börja spela många elektroniska tävlingsspel, som till exempel StarCraft 2. Det kanske är sant, men tröskeln för att förstå tillräckligt för att kunna följa och uppskatta en match är inte speciellt hög. Tröskeln finns där för att e-sport är relativt nytt, i framtiden kommer den antagligen vara lika liten som för de nu etablerade sporterna. Så vad kan vara bra att veta innan man tittar på en match i StarCraft 2?

Den korta versionen.

På tävlingar spelar två spelare mot varandra. I början av spelet väljer vardera spelare en ”ras”. Det finns tre olika raser; “Zerg”, “Terran” och “Protoss”. Spelet går ut på att spelarna ska samla in resurser som kan användas för att köpa och bygga upp infrastruktur med hjälp av vilken man låser upp möjligheten att bygga olika enheter. Ungefär som att man låser upp möjligheten att steka köttbullar om man köper en stekpanna. Resurserna används också för att bygga enheter som bildar en armé. Den används sedan för att försöka besegra motståndaren. När en spelare förlorat alla sina byggnader har den förlorat, dock slutar matcher vanligen med att en spelare ger upp då loppet är kört.

Den långa versionen.

När matchen börjar tilldelas vardera spelare en bas och sex arbetare som har till uppgift att samla in resurser i form av blåfärgade kristaller, kallade “minerals”, och föra dem till basen. Arbetarna är sköra och de sämsta stridsenheterna i spelet. Bredvid mineralerna finns gas, den andra resursen i spelet. Kommentatorer jämför ofta ekonomin mellan två spelare. En spelare med många baser och arbetande arbetare har en god ekonomi.

Det gäller för spelarna att välja vad resurserna ska spenderas på. De kan välja att satsa på ekonomi, och alltså bygga fler baser och fler arbetare, att bygga upp sin infrastruktur för att göra det möjligt att bygga starkare enheter eller på att bygga svagare enheter så snabbt som möjligt.

Byggnaderna måste byggas i en viss ordning. Och med hjälp av byggnader som ligger senare i kedjan kan starkare enheter byggas. I början av spelet kan spelare alltså inte bygga de starkaste enheterna. Det gäller att ha en balans vad gäller infrastruktur och ekonomi. Bygger man ingen armé tidigt har man möjligheten till en bättre ekonomi men riskerar att förlora till en tidig attack från motståndaren. Man måste också se till att man har en bra ekonomi i förhållande till armén man bygger. Det är oftast en dålig idé att försöka bygga de starkaste enheterna när man sitter på en enda bas. Ekonomin räcker helt enkelt inte till.

Varje spel sker på en “karta”. Det finns många olika men det som gäller för alla är att de har flera platser med mineraler och gas som lämpar sig att bygga baser vid. Vissa kartor har även extra värdefulla guldfärgade mineralfält. En spelare ser inte allt som pågår på kartan. Varje spelare ser sina egna byggnader och enheter och ett litet område runtom. Det är viktigt att försöka ta reda på vad motståndaren gör samt hålla koll på när motståndaren rör sig ut från sina baser med en armé. Därför skickar spelare ofta olika enheter för att “scouta” sin motståndare. Längst ner till vänster finns hela kartan i miniatyr. Det är viktigt att hålla koll på den, speciellt när det sker strider på flera fronter samtidigt och när man inte vet vart motståndarens armé är.

Mineralfälten varar inte för evigt så det är viktigt att söka sig till nya mineralfält då något håller på att ta slut för att bibehålla sin ekonomi. Resurserna på en karta är begränsade. Det händer att de tar slut men det är inte speciellt vanligt. Då är det extra viktigt att vara kostnadseffektiv.

Det tre raserna.

De tre raserna fungerar olika på många sätt, allt ifrån hur man bygger infrastruktur till hur man styr sin armé. Det öppnar upp för många olika strategier och ingen match är den andra lik. Att raserna fungerar så olika gör att de flesta spelare väljer att specialisera sig på en av raserna. Innan en match mellan två spelare börjar väljer vardera spelare en ras. Det är också möjligt att låta rasen slumpas fram när spelet startar men det tillhör ovanligheten i proffsmatcher.

Terran brukar man kalla för människorasen på grund av utseendet på enheterna. Likt för människor är det arbetare som bygger upp infrastrukturen för terranrasen.

Protoss skulle jag kalla för en kombination mellan ailiens och robotar. Alla byggnader, undantaget baser, måste byggas på ett energifält.

Zerg skulle man kunna kalla för en insektsras. Såväl enheterna som byggnaderna är organiska. Speciellt för zerg är att de flesta byggnader måste byggas på “creep”, en lilagråfärgad gegga som sprids på marken.

Hur vet man vem som leder?

Något man bör hålla koll på är spelarnas “supply”. Vardera ras har en byggnad eller enhet som måste byggas för att det ska gå att bygga fler enheter. Terran bygger “supply depots”, protoss “pylons” och zerg flygande “overlords”. Vardera av dessa ger 8 supply. Det innebär att man kan bygga 8 arbetare då de tar upp en supply vardera. Starkare enheter tar upp mer supply. Det finns en maxgräns på 200 supply. När en spelare har enheter som tar upp 200 supply sägs den vara “maxad” eller “maxed out” på engelska. I många fall kan man läsa ut vem som leder en match genom att titta på spelarnas supply. Den spelare med högst supply är ofta i ledning. Detta är dock inte alltid sant. I början av matcher är det till exempel vanligt att Zergspelare har en liten ledning gentemot andra raser och vissa enheter är tyngre (tar upp mer) i supply än de är bra. Supply räknar dessutom in både arbetare och armé så man får inte stirra sig blind på siffran.

Olika typer av enheter.

Varje ras har många olika enheter som har olika styrkor och svagheter. Det är viktigt att tänka på sammansättningen av enheter. Till exempel finns det vissa markenheter som inte kan skjuta uppåt och då kan det vara bra att komplettera med andra enheter som har den förmågan.

Det finns alltså vissa enheter som rör sig på marken och andra som flyger. Några kan göras osynliga och andra som kan röra sig under marken. Vissa är tåliga andra sköra, vissa gör mycket skada och andra mindre. Några enheter har magier, för att utföra en magi behövs “energy” som byggs upp över tid.

Vissa enheter är jättebra mot en viss typ av armé men jättedåliga mot en annan. Därför är det jätteviktigt att ta reda på vad motståndaren bygger för att kunna bygga enheter som är bra mot just det.

Man kan uppgradera sina enheter för att få en bättre armé. Man kan till exempel göra dem snabbare, starkare eller mer tåliga. Ofta hör man kommentatorer säga att en spelare har 1-1 uppgraderingar. Det som menas är att attcken har uppgraderats ett steg och detsamma för enhetens “armor” eller sköld. Den här typen av uppgraderingar har tre steg och det tar en viss tid för vardera uppgradering att bli klar. Uppgraderingarna kostar båder mineraler och gas och en speciell byggnad behövs för att starta dem. Om en uppgradering är slutförd gäller den tills spelet är slut. Ett tecken på bra macro är att nästa uppgraderingssteg startar så fort föregående är klar.

Spelare brukar ofta försöka synkronisera uppgraderingar och göra en attack så snart de är klara. En sådan attack kallas ofta för en “timing attack”.

Hur kontrolleras enheterna?

Enheter kan antingen grupperas och kontrolleras tillsammans. Många nybörjare använder det som kallas “a-move” och innebär att alla enheter grupperas och beordras att attackera. För detta krävs få knapptryckningar. Bättre spelare kontrollerar olika enheter på olika sätt och ibland individuellt.

Kommentatorer pratar ofta om spelares “macro” och “micro”. Micro är ett begrepp som används för att beskriva hur väl individuella enheter kontrolleras. Det kan till exempel handla om att flytta bak skadade enheter under en strid, fokusera ner starka motståndarenheter eller använda magier på ett bra sätt.

Hur bra macro en spelare har beror på hur bra den är på att bygga ytterligare baser, nya arbetare och stridsenheter. På skärmen är det möjligt att se hur mycket mineraler och gas en spelare har. Ett tecken på bra macro är en bra inkomst samtidigt som man är bra på att spendera sina resurser. Om man inte är maxad är det alltså bra att hålla sina resurser så nära noll som möjligt (om man inte sparar till något speciellt). Att spara resurser kan leda till förlust. Resurserna kunde använts till att bygga en större eller starkare armé istället. Kommentatorer pratar ibland om en spelares “bank” och menar då de sparade resurserna.

Under strider kan det vara väldigt svårt att micra och macra samtidigt. Det är något spelare på hög nivå klarar av bra, men sällan perfekt. En hög ”APM”, actions per minute, krävs för detta.

Vad ser tittarna på skärmen?

Varje match följs av en “observer”, vilket kan jämföras med en bildproducent i spelet. Den avgör vad tittarna får se och har möjlighet att observera allt som sker ur båda spelarnas perspektiv.

Observern kan också välja att visa exempelvis vad spelana bygger just nu i en “production tab”, hur många arbetare som dog under en attack eller inkomsten just nu. På skärmen syns dessutom alltid spelarnas supply och bank.

Om ni orkat läsa ända hit förstår ni att det är mycket för spelare att tänka på. Ekonomi och armé ska balanseras. Man måste ha koll på vad motståndaren gör och individuellt kontrollera olika enheter på olika platser samtidigt. De som spelar på hög nivå är otroligt snabba i fingrarna och hjärnan.

Det är kommentatorernas uppgift att guida tittarna genom matcher. I helgen spelas DreamHack Stockholm och då är det jag och Tom “Endars” Bramler som har den uppgiften.